adept

Sitter här med paniken som river i kroppen. Vet inte hur länge jag står emot, det är kämpigt nu. Ena sekunden känns vissa lösningar bra, andra inte fullt så bra. Snarare som det värsta som skulle kunna hända. Jag måste få igång saker och ting så jag har något att fokusera på. Tror jag. Eller så gräver jag ner mig djupare, det får väl visa sig...

Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Går och småplockar i en lägenhet där kaoset dominerar. Egentligen orkar jag inte. Vill lägga mig ner, stänga av allt och bara försvinna ett tag.

Jag önskar att det var lättare.

/jen