adept

När jag kom ut i backen mötte jag upp en av Åres finaste människor, och tillsammans hade vi en jättebra dag i solen i Ullådalen där vi övade på mina svängar och till slut satt de ganska bra. Vi myste även till det med fika på Ullåstugan ett bra tag innan vi gav oss iväg till våra diverse jobbaktiviteter. Hans lät dock roligare när han skulle få agera evakueringsoffer i en av våra sittliftar, men vårat möte var givande. Åkte några åk i Rödkullen och sen en sväng till åttan också med två polare som dök upp när jag stod i liften. Så det hela blev en väldigt bra åkdag! :)

 

Mötet var bra, det togs upp bra saker och lite klarhet gavs på viktiga punkter. Inte för att jag inte har koll på jobbet, men man vill veta hur andra tänker också. Kul att se alla kollegor också som man verkligen inte träffar dagligen annars, vissa känns väldigt långt bort i skidsystemet.

 

Efter jobbet åkte vi till de tre viktigaste butikerna i byn, alltså systemet, apoteket och Coop. Sen skjutsade jag hem fröken Johanna och åkte hem för att byta om. Sen kom den efterlängtade boulematchen på Contan. Det var sjukt svårt men samtidigt spännande och kul! Därefter hoppade grabbarna i poolen och jag åkte hem för att byta om ännu en gång, man kan ju inte spela boule i klänning och 12 centimeters klackar har jag förstått. Ingemar mötte upp hemma och där började kvällen som blev ganska bra trots tidsbrist.

 

Vi åkte till Torpet för en förfest med många många kända ansikten, såna förfester är roligast. Där spelades beerpong för fullt, det var fest i alla lägenheter på hela våningen och alla bara mådde fint. En taxi till Bygget och en aslång kö som var så sjukt värd att stå i, för väl inne väntade Petter, Ison & Fille på scenen. De spelade en bra blandning av gammalt och nytt, och självklart hamnade jag längst fram rutinerad som jag är. ;)

 

Sjukt bra kväll, även om fötterna var rätt trötta efter en hel spelning. Inte riktigt van vid de där klackarna än, men nu har de också fått gå ut i Åre en kväll, det känns bra.

 

Nu blir det snart åkning. Solen börjar kika fram vid horisonten och det känns allmänt mysigt.

 

 

 

/jen

På senaste tiden har det varit lite väl många inställda planer från andras håll. Planer som kanske sträcker sig flera dagar bakåt, som man själv rättar sig efter och räknar kallt med att det ska bli av. Istället ställs saker in i sista sekund, så står man där och känner sig blåst. Är det kanske inte helt enkelt dags att andra rättar sig efter mina planer och idéer? Jag håller i alla fall vad jag planerar.

 

Nu sitter jag här och är opepp. Det är fint väder ute, jag har underställ på mig men jag tar mig inte ut. Ett möte har planerats in till min enda lediga dag den här veckan, så dagen fram tills dess är ganska styrd av det.

 

Haha lika bra att jag slutar skriva, har inga vackra ord till er idag. Jag ska ut och dö på brädan nu helt enkelt.

 

 

/jen

Den stora personalfesten har nu bestämts till om två veckor, och temat är bal. Nu är det största frågetecknet om jag fortfarande kommer i min balklänning från 2007? Ska be mamma skicka upp den, för ärligt talat skiljer det ju bara några kilon på då och nu. Tänk vad lite det kan hända på fem-sex år ändå. Blev faktiskt glad för temat. Det har varit rätt dåliga teman senaste åren. Första året jag var med var det sagotema, och det var ju klockrent och jättekul. Sen rocktema, var enkelt men folk såg så dräggiga ut i allmänhet. Sen rockabillytema och därefter 70-tal. Så ja, det här känns bättre trots att det kan kännas lite stelt. Alla kommer i alla fall vara tjusiga, och det kan man ju uppskatta!

 

 

/jen

Genomtränad, välbadad och svinhungrig. Först jobb i solskenet och sen två timmar på mitt privata gym och bad, för idag var jag helt ensam förutom en stackare som jag fick dela gymmet med sista tio. Känns så lyxigt att ha den förmånen, och skönt att vara igång med lite träning igen. Kroppen ska ju formas, inte förfalla.

 

Men nu måste den fyllas upp. En ostkaka till lunch visade sig vara något av det sämsta nånsin, för usch vad illa jag mådde efter att jag tryckt i mig den. Lite pasta nu ska förhoppningsvis styra upp illamåendet lite. :)

 

Ser fram emot en lugn kväll i soffan med bok och serier. Jag har gjort mitt för idag.

 

 

/jen

Senaste veckan i bilder. Mycket ledigt med brädåkning men även en del jobb. Sjukdomarna håller i sig på alla möjliga plan och det börjar kännas jobbigt på riktigt nu. Det finns en gräns för vad man klarar av, och nu är jag uppe i två månader fyllda av invalidbesvär och sjukdomar. Det är dags att bli helt frisk nu, kan inte kroppen bara fatta det?

 

/jen

Jag brukar skrota runt på jobbet och känna mig som catwoman, hur underbart är inte det? Nu laddar jag för sista dagen i min älskade parklift, som har charmat mig totalt med sina fördelar. Dock är nackdelarna rätt stora och jag är alltså ändå glad över att komma tillbaka till Rödkullens hjärta från och med tisdag. Det är ju där jag ska vara.

 

Fick världens mest effektiva uppvaknande idag, la mig nära min man och kramade honom och då fick jag en snyting i ansiktet. Haha, jäklar vad pigg jag blev då! Han måste drömt våldsamma drömmar.

 

 

 

 

/jen

Den här dagen har minst sagt varit intressant, med många motgångar så skumma att jag varit tvungen att skratta åt dem. Det började när jag skulle köra iväg med bilen imorse. Jag kommer ner, ser att den är jätteisig som den blir om den står några dagar och tänker att det nog kommer ta tid att skrapa. Men det svåraste visade sig bli att ta sig in i bilen. Alla dörrar var igenfrusna, endast bakluckan gick att öppna. Så jag fick fälla ett säte, krypa in i bakluckan och starta upp bilen. Sen ut igen och skrapa utsidan, innan jag kröp in i bakluckan igen och skrapade på insidan. Det hela som borde tagit fem minuter tog säkert tjugo minuter istället. Men jag tänkte hela tiden på hur det måste sett ut så jag blev så full i skratt att jag inte hade ork att bli arg.

 

Väl på jobbet rullade väl det mesta på. Jag haffade ett par arbetshandskar ur mitt skåp, och sen två udda vänsterhandskar av annan sort. Så det gick väl inte helt bra heller, och att jobba i arbetshandskarna var inte optimalt i dagens kalla väder. Men fördelen med att vara i Bräcke är att folk sköter sig själva, och att värma kalla fingrar var inga problem.

 

Vid stängning tyckte jag att jag hade planerat så otroligt bra. Allt var undanplockat, sista på liften var precis vid flaggan så jag hade stenkoll och behövde bara vänta några minuter innan jag kunde parkera liften och åka till Åttan för att ta mig till Kullen. Men då gick det ett brytsnöre på berg, två minuter över tre. Ringde på pistör, som lovade att fixa det. Tio minuter senare ringde jag igen, och han skulle komma. Men inget hände och tio minuter senare ringde jag igen, och lät så lite surare än innan så han fattade att jag inte hade lust att sitta där och vänta. Så fem minuter efter det snurrade liften, och jag kunde köra ner flaggan. Men när jag stod där och väntade kom nästa grej, då en skadad norrman som hoppat illa i röda linjen. Det hela slutade med att jag stannade kvar till tio i fyra istället för att komma iväg tio över tre, men på plussidan fick jag åka skoter till Kullen istället för lift.

 

På Kullen bytte jag om, fyllde i flextid och gick ut till bilen. Satte i nyckeln, drog igång motorn och skulle skrapa rutorna på bilen. Väl ute ur bilen låser den sig själv. FML på det. Jag står alltså där utanför min bil, som är igång och spelar musik för fullt men som jag inte kan ta mig in i. Hur kan jag lyckas med alla mina bilproblem egentligen? Ringde min fina man efter reservnyckeln och han var verkligen räddaren i nöden när han en stund senare svängde upp med den och låste upp min stackars bil som nog hatar mig.

 

Jag hoppas på bättre billycka imorgon och att det mesta bara flyter på lite lättare helt enkelt. I övrigt har jag haft en bra dag, trots kyla och ond kropp. Nacken är förvisso rörlig och benet hyffsat, men det kunde vara bättre.

 

 

 

/jen

Så kom dagen när jag gjorde min första kopp kaffe utan dödshot och liknande. Det är förvisso mer mjölk än kaffe, men det räknas! Men så har jag ju tydligen fått rynkor i pannan också om man ska tro bilden, eller så är jag så förvånad över mig själv och mitt vuxna beteende! ;) Skål på er!

 

 

/jen

Typiskt mig att bestämma mig för att börja kriga igen när det är -18 ute. Men nacken känns bättre och jag kan typ böja mig utan besvär, då är det väl dags. Det är bara att hoppas på att världen blir lite varmare helt enkelt. Jag behöver hur som helst komma ut och träffa folk, börjar bli tråkigt att bara dra runt (sova) här hemma.

 

Det är helt onaturligt vad jag sover nu! Jag vill sova mest hela tiden, blir aldrig riktigt utvilad. Jag gissar att det är mörkret och sjukdomarna som gör det, och kanske brist på träning också. Igår kändes hostan lite lugnare (peppar peppar) och då kanske jag vågar mig iväg till gymmet snart ändå. Kan ju inte sitta där och låtsassprida nån sjukdom, alla skulle ju bli jätterädda för mig. Tur att magen får träning ändå tack vare hostan, annars hade jag ju förfallit helt efter det här långa uppehållet. Nästan två månader nu, det är skrämmande!

 

/jen

 

 

 

Tisdag är den största utekvällen i Åre, hur konstigt det än låter. Men vi säsongare är ju förstås inte kloka heller. Men just den här tisdagen känner jag inget sug efter en utgång, jag vill helt fokusera på att bli frisk och då hjälper inte alkohol särskilt mycket. Så nu blir det istället äggmackor med kaviar och ett nytt avsnitt av underbara Revenge på datorn. Det känns så jäkla skönt, plus att jag slipper vara bakis imorgon och kan njuta av min lediga dag i backen istället för sängen.

 

Tog en rejäl sovmorgon idag och njöt verkligen av att kunna somna om flera gånger om. Sen ville en vän att jag skulle komma och åka bräda, och det var väl bra annars hade jag inte tagit mig ut. I backen var det väl lite så där, snön var rätt klibbig och man blev rätt blöt av det milda snöfallet (läs regn egentligen) men några timmar plus fika på Ullåstugan hanns med. Därefter fix på byn och hem till min fina man, och sen åkte vi till C Inn och badade ett par timmar.

 

Trevlig tisdagskväll till er alla!

 

/jen

Första lediga dagen på en vecka, oj vad skönt det var att ligga kvar i sängen imorse och slippa gå upp. Även om jag somnade redan vid tio igår var jag egentligen inte klar vid nio heller när Johanna frågade om vi skulle åka bräda, så jag somnade lätt om och nu har jag tagit mig upp. But hey, fortfarande trött och ingen direkt åkpepp. :P

 

Det är plus 2 här hemma i Såå, förhoppningsvis lite kallare uppåt. Visst uppskattar jag att det inte är svinkallt, men det här är inte bra för snön och vi skulle behöva mer av den varan, inte mindre.

 

Ska försöka leta fram åkpeppen nu, om jag bara kunde komma ihåg vart jag la den... :)

 

/jen

Det mesta styrde upp sig när jag fick annat att tänka på än mina dumma konstiga drömmar. På jobbet var stämningen bättre än igår, och vi myste mest bara runt bland alla våra små barn. Det är så underbart att man kan få låna en och annan treåring några timmar, och sen slippa ta med dem hem. Bra lösning för en barnkär men ändå egenkär säsongare. ;)

 

Klockan två satte vi på radion och lyssnade på hockeymatchen som pågick i JVM. Eller vi och vi, jag gjorde det. Skönt att hjälpa lite barn och samtidigt ha något att koncentrera sig på vid sidan om. Efter stängning såg vi sista fem på andra perioden och därefter körde jag rally (så mycket som jag vågade med godisbilen) för att hinna hem till tredje perioden. Dessvärre ingen vinst idag, men vinst ändå för mig eftersom min fina man kom hem och pussade på mig. Han nappade på mina kvällsplaner och vi åkte in till byn för middag och häng på Parkvillan och sen bad på C Inn. Nu lagom mör och strax redo att däcka skönt i sängen.

 

 

 

/jen

 

Jag avskyr verklighetsdrömmar. Att mitt största hjärnspöke helt plötsligt var problem för någon annan och att det sen krossade mitt hjärta. Jag vill vakna pigg och utvilad, inte totalt mindfucked och undra vad som egentligen har hänt.

 

På något sätt ska jag försöka vända det här och göra dagen till något bra, men det känns avlägset nu. Egentligen vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp den här eviga kampen mot min kropp som bara vägrar bli bra.

 

/jen

Det har varit fullt hus här i nästan två veckor. Först kom familjen och firade jul med mig. Åkte lite skidor och stannade en vecka. Under den tiden kom min underbara pojke och gjorde mig gladast i världen, och därpå kom kusin med två vänner. Dagen efter kusin kom dessutom bästa vännen på besök och allt blev bara så underbart att samla alla goa människor på samma ställe.

 

Julen var fin, nyår var också bra.

 

Nu gäller det att hitta en sorts vardagsrytm som jag kan trivas med och hinna med allt som vintern har att erbjuda mig. Men allra först och främst måste jag fokusera på att bli frisk. En liten feber ligger kvar över mig och hostan har inte gått över. Det ena avlöser det andra och eftersom jag aldrig riktigt vilar blir det kanske en ond cirkel. Nu kör jag på metoden att jobba på dagen och chilla på kvällen. Proppa kroppen full av vitaminer och andas mycket frisk luft, det måste väl funka?

 

Det känns så otroligt bra att vara tillbaka på brädan igen, ni förstår nog inte hur dåligt jag har mått över den biten. Det här året hade jag alla möjligheter att åka upp tidigt på säsongen och åka massor innan jobb och liknande började, men man vet aldrig när olyckan ska vara framme och jag är glad att det har gått över nu efter en månad. Nu håller jag alla tummar för att benet återfår sin fina färg, annars får jag flytta till Grönland och aldrig mer ha shorts på mig. Det är hårt att leva i en fåfäng värld. ;)

 

 

/jen