adept

Att åka och gästspela lite på P&L i Borlänge var bland det bästa jag gjort på länge. Jag behövde lite livemusik för att må bra. Hoppa, studsa, njuta, skriksjunga och älska.

 

Det var för det första väldigt smidigt att ta sig dit. Först E18 till Enköping och sen följde vi väg 70 mot Mora tills vi helt plötsligt var framme i Borlänge. Såklart inte utan ett stopp i Avesta där vi klappade den stora ponnyn. Också känd som dalahästen.

 

Väl framme parkerade vi bilen, letade folk och fixade armband. Vi hade inte så värst mycket tid innan första spelningen skulle dra igång, och vi ville absolut inte missa Dropkick Murphys igen. När vi kom in på festivalområdet slog det mig att det var större än jag trodde, och det var väldigt mycket folk. Spelningen var bra, några gamla godingar kände man ju igen och vi njöt av den sköna solen och bra musiken.

 

Efter Dropkick gick Timbuktu upp på scen och levererade som aldrig förr. Skön kille, bra musik och stort plus för att han spelade min favoritlåt Fallskärm. Dock gick vi innan han var klar, då vi skulle hooka upp med några kompisar och stå långt fram på den spelningen jag kom dit för.

 

Vad kan det ha varit då? Rise Against såklart. Jag och en av Rasmus kompisar kom överens om att vi var "hardcorefans" och ville vara så långt fram som möjligt. Alltså stod vi där en timme innan de gick upp på scenen, och det var det värt. Bra setlist (men de spelade inte Like the Angel den här gången heller) och bra röj. Skön publik med många killar istället för dryga brudar. När de spelade Give It All fick jag ett lyckorus utan dess like och det kan jag leva länge på nu. Värt varje krona och minut som jag spenderade i att åka till Borlänge!

 

Egentligen helt tillfredställd efter RA, förutom en hemsk törst till följd av den fantastiska spelningen och varma solen. Det måste vara bättre träning än gym! Så en törstsläckare på väg till scenen där de andra var, och sen uppladd för nästa konsert.

 

Där var publiken en aning annorlunda mot RA. Kortare, blondare, längre hår och yngre. Hm... vad kan det bero på? Jo, Simple Plan skulle strax gå på! Ett måste för mig som började lyssna på dem typ 2002 och inte kan motstå att se dem live när jag kan. De levererade till tusen och spelade mer gammalt än nytt, vilket var överraskande men oerhört uppskattat. Men publiken var jobbigare, skrikig och oröjig. :P SP kör dock med trallvänliga låtar och på det sättet var de ändå i klass med RA.

 

Ingen fick ta min oskuld i år dock. Såg Dropkick och RA för två år sen för första gången på West Coast Riot. Timbuktu såg jag i vintras på Bygget, men bara tre låtar eftersom vi kom dit för sent. Så på det sättet var det väldigt kul med Timbuktu! Kvällens sista band för mig, Simple Plan, såg jag för första gången på Hultsfred för 4 (?) år sen.

 

Efter SP gick vi till bilen för att klä på oss lite varmare kläder. Solen hade gett med sig och temperaturen gått och lagt sig, inte visste väl den att det var festival några timmar till. Själva festivalområdet är utspritt över väldigt stor yta i Borlänge, så det var en bit att gå både mellan scenerna och till bilen. Sen resten av kvällen gick vi mest omkring, kollade på folk och såg Magnus Uggla i två minuter. Antar att det räckte. ;) Vi orkade dessutom inte vänta på Winnerbäck, som jag också sett förut, så efter att vi pratat lite med Niclas vänner tog vi bilen och åkte söderut. Eftersom jag körde dit slapp jag köra hem, och somnade ganska direkt skönt och sov mer eller mindre tills vi närmade oss Stockholm igen.

 

En fantastisk upplevelse med otroligt fint väder och underbar musik gjorde det här till en dag att minnas länge. Nu ser jag fram emot fler glada festivaldagar. Tack babe för att du valde att följa med, du är bra Niclas. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/jen