Ett tufft dygn
Igår 7.20 rullade jag hemifrån mina föräldrar, med sikte på Åre. Redan efter två mil var jag less utan dess like. Jag försökte underhålla mig själv med musik utan framgång. Delade upp resan i huvudet med olika delmål. Kom fram till att jag skulle dricka en Red Bull var tionde mil, något som jag nästan höll. Kisspaus på en rastplats och även kameran rastades lite. Levde farligt och kissade med olåst dörr, men jag gillar ju att leva på gränsen. Brummade vidare och ungefär där började vägen jävlas med mig. Det var snorhalt och rumpan gled undan några gånger och skrämde halvt livet ur mig. Tog mig fram till Mora, laddade med lite dricka och en cheeseburgare från donken. Halt nästan hela vägen till Sveg, men sen vände det. Hela sträckan mellan Sveg och Svenstavik var sagolikt vacker. Jag satt bara och gapade stundvis, tänk att det kan vara så vackert med snö och natur i kombination. Höll på att få glädjefnatt när jag passerade Vemdalen och såg folk åka skidor/bräda. Ville också, men var på väg till något bättre.
Klockan hann bli fem innan jag kom fram till Såå. Första jag märkte var att skottningsjobbet inte hade blivit gjort, och det försvårade inpackningen något oerhört. Fick bita ihop, kämpa mig igenom det hela och tänka att det inte skulle vara för evigt. Men hade jag vetat det hade jag packat mycket mindre. Kallt som fasiken var det också med en temperatur på minus 18. Det var hårt, jag pressade mig själv till gränsen och förbi den. Hade turen att släkt varit här i helgen och kunde göra mig tjänst att lämna värme och vatten på. Annars hade det inte gått...
När jag fått in allt i huset var jag tvungen att göra något åt magen. Fick i mig en banan, men den bestämde sig för att vilja komma upp lika fort igen. Vägrade må illa, men 1,5 liter Red Bull var inte bra för mig. Resten av kvällen försökte jag "må bättre" eftersom en introträff bestämts på jobbet dagen därpå. Men det blev inte bättre. Jag sov inte mer än några timmar på natten och när morgonen kom var illamåendet kvar. Jag bet ihop, skakade i hela kroppen men tog mig ut i kylan och iväg till jobbet. Väl där var intron inställd, fick frågan om jag ville jobba, tackade nej och tog emot mitt liftkort istället och spenderade dagen på brädan. Där mådde jag bättre, men en krasch på rumpan har gjort mig invalid nu. Sitter i skrivande stund bara på vänstra skinkan. But hey, det är värt det.
/jen
Klockan hann bli fem innan jag kom fram till Såå. Första jag märkte var att skottningsjobbet inte hade blivit gjort, och det försvårade inpackningen något oerhört. Fick bita ihop, kämpa mig igenom det hela och tänka att det inte skulle vara för evigt. Men hade jag vetat det hade jag packat mycket mindre. Kallt som fasiken var det också med en temperatur på minus 18. Det var hårt, jag pressade mig själv till gränsen och förbi den. Hade turen att släkt varit här i helgen och kunde göra mig tjänst att lämna värme och vatten på. Annars hade det inte gått...
När jag fått in allt i huset var jag tvungen att göra något åt magen. Fick i mig en banan, men den bestämde sig för att vilja komma upp lika fort igen. Vägrade må illa, men 1,5 liter Red Bull var inte bra för mig. Resten av kvällen försökte jag "må bättre" eftersom en introträff bestämts på jobbet dagen därpå. Men det blev inte bättre. Jag sov inte mer än några timmar på natten och när morgonen kom var illamåendet kvar. Jag bet ihop, skakade i hela kroppen men tog mig ut i kylan och iväg till jobbet. Väl där var intron inställd, fick frågan om jag ville jobba, tackade nej och tog emot mitt liftkort istället och spenderade dagen på brädan. Där mådde jag bättre, men en krasch på rumpan har gjort mig invalid nu. Sitter i skrivande stund bara på vänstra skinkan. But hey, det är värt det.
/jen
Kommentarer
Trackback
