adept

Det är lustigt hur jag kan vara inspirerad till tusen att skriva om saker när jag är ute och rör på mig, men nu när jag väl sitter vid datorn kan jag inte få ur mig ett ord. Nåväl, det var väl inget värt att minnas. Eller så får jag helt enkelt gå exakt samma promenad imorgon igen, så kanske allt kommer tillbaka till mig.

 

Vädret var i alla fall på min sida under promenaden. Mulet och blåsigt var det förvisso, men man blir ju ändå varm när man går. Eftersom jag var inställd på att gå två timmar så fortsatte jag med en extra runda när jag egentligen kunde vända hemåt, och när det återstod tio minuter började det smådugga och benen fick vända hem i alldeles lagom tid. Väl hemma kunde jag snöra av mig skorna, bädda ner mig i sängen och plocka upp boken. Därefter började det ösregna och det har det gjort sen dess. Men nu har jag gjort mitt, och regn är en mysfaktor när man faktiskt får välja att vara inomhus.

 

Så typiskt svenskar alltså. När vi inte har något annat att prata/skriva om, då är vädret alltid en bra grej. De skulle väl aldrig göra det i länder där det alltid är varmt, det hade ju blivit tjatigt. Men det är väl fördelen med att bo i ett land där vädret kan växla på två röda.

 

 

 

/jen