adept

Det mesta styrde upp sig när jag fick annat att tänka på än mina dumma konstiga drömmar. På jobbet var stämningen bättre än igår, och vi myste mest bara runt bland alla våra små barn. Det är så underbart att man kan få låna en och annan treåring några timmar, och sen slippa ta med dem hem. Bra lösning för en barnkär men ändå egenkär säsongare. ;)

 

Klockan två satte vi på radion och lyssnade på hockeymatchen som pågick i JVM. Eller vi och vi, jag gjorde det. Skönt att hjälpa lite barn och samtidigt ha något att koncentrera sig på vid sidan om. Efter stängning såg vi sista fem på andra perioden och därefter körde jag rally (så mycket som jag vågade med godisbilen) för att hinna hem till tredje perioden. Dessvärre ingen vinst idag, men vinst ändå för mig eftersom min fina man kom hem och pussade på mig. Han nappade på mina kvällsplaner och vi åkte in till byn för middag och häng på Parkvillan och sen bad på C Inn. Nu lagom mör och strax redo att däcka skönt i sängen.

 

 

 

/jen

 

Jag avskyr verklighetsdrömmar. Att mitt största hjärnspöke helt plötsligt var problem för någon annan och att det sen krossade mitt hjärta. Jag vill vakna pigg och utvilad, inte totalt mindfucked och undra vad som egentligen har hänt.

 

På något sätt ska jag försöka vända det här och göra dagen till något bra, men det känns avlägset nu. Egentligen vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp den här eviga kampen mot min kropp som bara vägrar bli bra.

 

/jen

Det har varit fullt hus här i nästan två veckor. Först kom familjen och firade jul med mig. Åkte lite skidor och stannade en vecka. Under den tiden kom min underbara pojke och gjorde mig gladast i världen, och därpå kom kusin med två vänner. Dagen efter kusin kom dessutom bästa vännen på besök och allt blev bara så underbart att samla alla goa människor på samma ställe.

 

Julen var fin, nyår var också bra.

 

Nu gäller det att hitta en sorts vardagsrytm som jag kan trivas med och hinna med allt som vintern har att erbjuda mig. Men allra först och främst måste jag fokusera på att bli frisk. En liten feber ligger kvar över mig och hostan har inte gått över. Det ena avlöser det andra och eftersom jag aldrig riktigt vilar blir det kanske en ond cirkel. Nu kör jag på metoden att jobba på dagen och chilla på kvällen. Proppa kroppen full av vitaminer och andas mycket frisk luft, det måste väl funka?

 

Det känns så otroligt bra att vara tillbaka på brädan igen, ni förstår nog inte hur dåligt jag har mått över den biten. Det här året hade jag alla möjligheter att åka upp tidigt på säsongen och åka massor innan jobb och liknande började, men man vet aldrig när olyckan ska vara framme och jag är glad att det har gått över nu efter en månad. Nu håller jag alla tummar för att benet återfår sin fina färg, annars får jag flytta till Grönland och aldrig mer ha shorts på mig. Det är hårt att leva i en fåfäng värld. ;)

 

 

/jen

Ska alltså strax sova ensam i huset för första gången på flera dagar (känns som veckor). Jag som vant mig vid att ha en karl i huset och aldrig låsa om mig! Nu hoppas jag på väldigt få nattliga besök och om det blir några sådana får det vara snälla. Det ska bli jätteskönt med sovmorgon imorgon, även om jag älskar mitt jobb skulle jag uppskatta att bli helt frisk också. Hostan tar som vanligt över min kropp framåt kvällen och tröttheten slår till. Men snart ska jag väl hoppa och leka som alla andra barnen i byn, är ändå bara mysigt att umgås med familjen nu när de är uppe här! :)

 

 

/jen

Så kom den, annandagen som också är dag sju i ordningen av jobb för mig. Jag är trött och sliten, men jag ska kämpa mig igenom en dag till på jobbet. Jag måste ju åka och umgås med min nya polare Herbert! ;)

 

 

/jen

 

Dagen till ära har jag jobbat, försökt sprida lite julstämning och glada miner i liften och i allmänhet haft det väldigt bra. Efter jobbet julmiddag med familjen och sen myskväll i soffan. Precis som julen ska vara, en blandning av god mat och bra sällskap. Nu ser jag fram emot ännu en dag på jobbet imorgon. Då blir det att leka med barnen istället för de vuxna. ;)

 

 

 

/jen

Med ett lugn som bara en måttlig morfindos kan ge somnar jag nu snart dan före dan. Imorgon är det julafton, familjen är på plats i huset och det hela känns riktigt bra. Jag ska först jobba med en underbart skön kollega och sen hem för att fira juk och äta god mat med familjen.

 

Idag var det mest bara kallt på jobbet, det blåste och tog tag i kinderna. Jag fick en ny tjej att lära upp och lära känna, gillar hela mentorgrejen måste jag erkänna. Dock svek min röst mig ganska mycket idag, så jag lät säkert som en kille som precis hamnat i målbrottet. ;)

 

 

/jen

Så fort intron var slut i måndags attackerade en hemsk sjukdom mig. Allt bara släppte, och jag blev liggande i feberfrossa i två dygn. Det var ingen trevlig upplevelse, tog mig knappt tre meter upp från sängen för att hämta vatten och tillbaka igen. Helt utelämnad åt mig själv, men på onsdagen tog jag mig i alla fall till sjukhuset eftersom jag inte riktigt orkade med det längre. Så jag fick penicillin och en snäll doktor. Han har till och med ringt och kollat hur det har varit med mig både torsdag och fredag! Händer det verkligen? Han måste tro att jag är dödssjuk eller något, det är något han inte berättar för mig i alla fall.

 

Med medicin i kroppen tog jag mig faktiskt till jobbet på torsdagen. Jag hade lite ångest, ville egentligen sjukanmäla mig men ringde för tidigt till manpower och ångrade mig sen. Jag provade att köra på och det gick bra. Har ju en fix idé om att aldrig sjukanmäla mig, även om det kanske hade varit det enda rätta i det här läget. Men jag är beroende av pengarna så jag kör tills jag stupar. Jag körde även fredag och eftersom jag hade kvällsplaner hann jag aldrig riktigt känna efter hur trött jag var.

 

Kvällen igår bjöd på födelsedagsmiddag för Anna, Parkvillanhäng och Domedagsfest i Vikböle. Vilken udda men härlig kombination va? God mat, skönt häng med nya bekantskaper och ett väldigt kärt återseende gjorde min kväll.

 

Men det blev rätt sent, och jag har varit ganska trött idag. Jobbet gick strålande men det var kallt om fötterna. Jag hade glömt ladda mina värmare så mina tår blev is, men efter lunch och ett kul besök blev allt mycket bättre. Plockade upp fyra par nyslipade skidor också i Björnen efter jobbet, och fick bara betala för ett par. Det är bra service pojkar. ;) Därefter direkt hem och ta tag i städningen. Familjen ramlar in här nu ikväll, och äntligen ser huset halvt okej ut i alla fall. Klar förbättring!

 

 

/jen

Åter på plats i Åre sen ca en vecka tillbaka. En vecka fylld av vänner, umgänge, fester, jobb och fix. Nu är intron på jobbet över och det är dags att börja jobba. Jag provade att jobba igår och det gick faktiskt ganska bra, benet fungerade trots att det fortfarande gör ganska ont. Har inte åkt något än dock, det får nog vänta ett tag till även om jag är stört sugen.

 

Sjukt taggad på en ny säsong, den har onekligen börjat bra!

 

 

/jen

Hallå där. Här har ni alltså tjejen som nu måste lära sig gå på nytt. Antagligen har jag lättare för högklackat än lågskor, eftersom min hälsena är fucked och vägrar acceptera foten i platt läge. Men skam den som ger sig, imorgon kör jag rehab och hoppas kunna sitta i en bil på tisdag! Att två veckor på kryckor kunde kännas som två månader, det hade jag ingen aning om. Känner mig klar med det nu, så kan ni läka fort nu små små sår? Jag vill ju hellre åka bräda nu.

 

 

 

/jen

Idag vankades ännu ett besök på VC för att lägga om mina sår. Alltså skulle jag utanför dörren för första gången sen snön föll, och nu ligger det ungefär 3 dm här utanför. Vilken chock, sjukt mysigt tills det att jag skulle köra bil då. Det gick rätt vingligt, men tog det väldigt lugnt, och kunde till och med gasa med högerfoten den här gången. På det sättet är ju Sebbes bil så mycket bättre, då den är automat och inte kräver lika mycket jobb med fötterna som en manuell. Men jag klarade det med min lilla bil minsann! Sköterskan tyckte även den här gången att det var kul att jag hade shorts på mig, trodde jag hade förklarat varför jag hade det men okej. ;)

Läkningen går framåt, det är skönt. Det gör inte lika ont längre, jag knarkar alltså mindre. Det här ska nog gå vägen, nu är bara den stora frågan om jag kan åka upp på tisdag. Helgen får avgöra!

 

 

/jen

Den största rädslan med min benskada är att det ska bli permanenta ärr. Flera olika sköterskor har sagt att det inte kommer bli det, det kommer återställas helt och det känns lugnande förstås. Men ändå nojar jag och blir ledsen för att jag inte kommer kunna springa runt i korta klänningar, shorts eller vara snygg i bikini.

 

För övrigt längtar jag efter ett bra tillfälle att ha den här klänningen igen, den har så snygg rygg att jag dör lite! Skorna längtar jag inte efter lika mycket, men det är nog för att jag inte ens kan gå barfota just nu. ;)

 

 

 

/jen

Och nu kanske de bästa bilderna från Blåstensvandringen, när solen kikade fram och lyste upp min tillvaro. Det var fint innan, men när solen kom fram blev det helt magiskt. Jag fick ny energi och bara skuttade omkring där uppe i min underbara ensamhet. :)

 

 

/jen

 

 

/jen

 

 

/jen

Nu har jag varit invalid en hel vecka. Jag går fortfarande på kryckor och det gör nästan ondare nu än i början på veckan. Jag har varit på sjukhus/vårdcentral fem gånger på sju dagar. Det sämsta är att jag inte ser slutet på det här, det är ganska luddigt hur lång tid läkningen tar. Därför vet jag inte när jag får inleda min snowboardsäsong. Jag vet inte heller om jag kommer klara av att vara på plats i Åre när jobbet börjar, köra bil en hel dag är omöjligt med högerbenet i paket. Livet känns därför en aning piss just nu, inte många ljusglimtar här inte. Jag vill bara må bra igen.

 

 

 

/jen

Sista gänget bilder från vålådalen och kyrkstenen!

 

/jen

Fler bilder från Vålådalsvanringen! :)

 

Så här bra mår jag idag! Dagens klant är definitivt jag alla gånger, nu hoppas jag bara att inte alltför mycket av mina planer går åt skogen. Resan till Hemsedal nästa helg kan jag ju glömma enligt läkaren, och antagligen måste jag skjuta på säsongspremiären ännu mer. Inte det minsta rättvist men så är det med olyckor, de händer när man minst anar och vill det. Kvällens fest hjälpte mig att hålla mig vid liv, annars hade jag grävt ner mig totalt med all min smärta. Nu har jag dock sjukt svårt för att sova, medans alla andra i huset sussar gott. Bara jag och katten vakna...

 

 

/jen

 

 

/jen