Åre 2012

Det här var vintern när många spärrar försvann och jag tog ett stort steg framåt i min åkning. Jag hoppas att jag aldrig glömmer kicken jag fick av att hoppa röda linjen för första gången. När jag skulle testa andra hoppet som de se var snällast, och när det gick så otroligt bra och farten fortfarande fanns där gick jag på tredje, och sen fjärde. Känslan när jag kom ner till liften igen, när hela kroppen skakade och jag inte kunde sluta le, det är värt att ta med sig. Att jag sen testade, och var en halvmeter från att lyckades, med ett hopp i svarta linjen bara nån dag efter det, känns så här i efterhand ganska sjukt. Från inget till allt. Från lycka till större lycka. Tack vare otroligt peppande pojkar i min omgivning som tog sig tid att få mig säker på min hoppning, och som drog med mig på saker som jag inte riktigt klarade av men som efteråt kändes så otroligt bra. Den här säsongen har åkmässigt varit den absolut bästa. Jag känner mig både tom och hel när jag tänker på allt kul vi har haft i backen. Jag vill tillbaka men också framåt. Jag älskar det här.

Foto: Niclas Magnusson



/jen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0