adept

Sitter i ett varmt fjärran land och tänker på livet. Väggarna är så tunna att jag hör grannens sång som om hon satt bredvid mig. Är nog dags att flytta imorgon, kul med något nytt. Vi kom hit i onsdags och jag tror att det är lördag idag? Har i alla fall bott här sen dess. Saken är den att det här stället har en härlig pool som svalkar varma dagar. Vi har haft lite otur med vädret, eller kanske tur om man ska tro dagens solbränna. Det har varit tidvis mulet med en del skurar, vilket inte är ovanligt för årstiden. Idag hade vi dock strålande solsken större delen av dagen, och trots att jag mest hållt mig i skuggan har jag nu antagit en mindre smickrande röd färg. Men det är ett bra sätt att bevara värmen till kyligare tillfällen.

När jag skulle hoppa in i bilen och köra upp till Stockholm hände något oväntat. Sotaren hade varit uppe på taket och stegen stog fortfarande kvar. När jag tittade tillbaka på huset såg jag Wilma halvvägs upp på stegen och vidare upp på taket. Att katter kunde klättra på stegar var något nytt, men har man en arg Lina i hasorna kan jag förstå att det känns som ett bra alternativ. Dessvärre fortsatte hon vandra omkring där uppe och ville inte ha min hjälp ner. Spännande som aldrig förr för en liten kissemiss.

 

 

/jen

/jen

Förra söndagen träffade jag den finaste tjejen i hela världen, och enligt tradition lekte vi med kameran. Dessvärre försvann bilderna mitt i allt från ett skumt minneskort och vi fick "ta om" de bilder som vi redan tagit, fast i sämre ljusförhållanden. Nåväl, här nedan är en av bilderna som vi tog. Ser fram emot att fota mer med dig busiga fröken!

/jen

/jen

Det har varit mycket upp och ner idag, fram och tillbaka. Bara det att jag gick en mil utan att ens tänka på att jag gick, utan bara gick och grubblade över mina problem säger ganska mycket. Men det är också räddningen för mig när jag mår som sämst, att sitta och stirra in i väggen gör bara allting värre. Efter promenaden fram tills nu har jag sysselsatt mig duktigt med mat, hårfärgning, bio och lite bilkörning. Klockan är två och jag är inte trött. Kanske kan skylla på en red bull, men spelar roll. Har inget jag måste vakna till imorgon ändå. Börjar önska att jag hade min longboard här...

Kanske den bästa lunchrasten i år? Puder, Johanna, Viktor och sol!
Sånt där som man blir glad av :)

/jen

En känsla av hopplöshet infinner sig redan när jag slår upp ögonen på morgonen. Jag sätter igång med saker som får mig att tänka på annat, tänka på något, och tar mig framåt i livet några timmar. Men stannar jag upp kommer paniken smygande tills den inte går att ignorera längre och nu känns det som att kroppen ska sprängas. Problemet är att jag inte kan ta mig ur den här skiten. Jag är fast och vill mest bara springa och gömma mig i något hörn. Jag kommer inte längre än så här...

/jen

Musiken hjälper mig som vanligt genom de tuffa perioderna i livet. Under ett par månader har min stora kärlek i musikvärlden varit Passion Pit.

/jen

Efter en stillasittande dag igår kryper det i benen och nu ska jag ut och gå en mil, tänkte jag så här på förhand. Känns bra. Medans jag körde 72 mil igår tryckte jag i mig alldeles för mycket onyttigheter, men vad ska man annars göra när man kör bil? Här ska brännas fett. ;)

/jen

Det här var vintern när många spärrar försvann och jag tog ett stort steg framåt i min åkning. Jag hoppas att jag aldrig glömmer kicken jag fick av att hoppa röda linjen för första gången. När jag skulle testa andra hoppet som de se var snällast, och när det gick så otroligt bra och farten fortfarande fanns där gick jag på tredje, och sen fjärde. Känslan när jag kom ner till liften igen, när hela kroppen skakade och jag inte kunde sluta le, det är värt att ta med sig. Att jag sen testade, och var en halvmeter från att lyckades, med ett hopp i svarta linjen bara nån dag efter det, känns så här i efterhand ganska sjukt. Från inget till allt. Från lycka till större lycka. Tack vare otroligt peppande pojkar i min omgivning som tog sig tid att få mig säker på min hoppning, och som drog med mig på saker som jag inte riktigt klarade av men som efteråt kändes så otroligt bra. Den här säsongen har åkmässigt varit den absolut bästa. Jag känner mig både tom och hel när jag tänker på allt kul vi har haft i backen. Jag vill tillbaka men också framåt. Jag älskar det här.

Foto: Niclas Magnusson

/jen

Det är lite svårt att hitta energi till att packa och städa. Eller vem försöker jag lura, det är jävligt svårt att hitta energi. Trots att jag sover mer än en bebis. Kanske går det bättre imorgon. Med det här tempot kommer jag packa klart lagom till oktober och städa klart till november. Då är det ju ingen mening med att dra söderut...

/jen

Hur ska man komma över vintern när det aldrig slutar snöa? När jag vaknade imorse och såg snöflingorna utanför fönstret hoppades jag på att jag faktiskt gått i ide som jag så många gånger sagt att jag vill göra, och att det var november. Men den bistra sanningen är att det faktiskt snöar fjärde maj. Vad vi nu ska göra med den snön vet jag inte.

/jen

/jen

Efter att livet har gått i 200 kilometer i timmen hela april stannar jag helt plötsligt upp och kraschar. Planer trasslas upp och kvar finns bara frågor utan svar. En tomhet som ingen kan fylla. Det är inte lätt att heta Jennie en sån här dag.

Egentligen skulle man klyva sig själv och leva fyra olika liv, parallellt med varandra. Att välja ett är omöjligt, då bitarna inte passar ihop. Istället för att gå framåt har jag nu fastnat och trampar på samma ställe.

/jen